Att byta livsstil!

Idag tänkte jag skriva om nått annat än de gamla vanliga tjatet. Har ändå inte gjort så mycke vettigt idag ändå.
De jag tänkte skriva lite om är att byta livsstil, eller att bryta vanor. I höstas lyckades jag själv med bedriften att sluta röka efter 12-13års blossande. Och det om något är att både byta livsstil och att bryta en vana.
Jag har alltid varit skeptisk till sluta-röka-kurser. Men i höstas var jag helt plötsligt villig att gå. Det tror jag beror på att jag äntligen VERKLIGEN hade bestämt mig för att sluta. Men när jag väl bestämt mig, ville jag ju sluta på en gång, och inte vänta till efter nyår då den kursen skulle börja. Så jag anmälde mig aldrig...
Men en kär vän till mig (Linnea) anmälde sig för att sluta snusa och har nu gått några gånger och fått många smarta tips och knep som hon delat med sig av. Så det jag kommer skriva nu är en blandning mellan det hon delat med sig av och mina egna tankar och ideer.

Nr 1 är att man verkligen VILL sluta! Då räcker det inte med att man bara vill sluta med själva ciggen eller tobaken. Utan att man vill ge allt för att även ändra beteende och vanor. Att man är beredd att bryta sig loss från beroendets klor på riktigt. För det är en mycket större omställning än att "bara fimpa" som många tror. Det handlar helt enkelt om att ändra livsstil och ta bort en liten del av sin identitet. För det ÄR ens identitet. Det gäller att försöka skapa sig en ny bit som måste passa in med resterande jaget när man tar bort rökandet.
Jag har försökt slutat många gånger men inte lyckats fullt ut. Det blev för tråkigt...
Jag hade aldrig riktigt den där riktiga viljan.
Men i höstas kom den bara! Helt plötsligt bara, när jag gick hem från jobbet. Och sen dess har jag varit näst intill rökfri (är fortfarande feströkare)
Men jag kan knappast skryta med att de var lätt. Usch å fy vad jobbigt det har varit vissa stunder. Men jag är en ganska envis individ och bet ihop.

Men det är viktigt att man hela tiden, speciellt när man är på väg att ge upp, kommer ihåg VARFÖR man ville sluta från början! Och eftersom att man i dom lägena sällan gör det, kan det vara en idé att, innan man fimpar, sätta sig och skriva ner allting som gör att man inte vill röka längre. Varför man tröttnat. Så man kan plocka fram det innan man får ett återfall.
Och att man är medveten om att om jag tar en cigg nu, måste jag börja om igen. Och gå igenom alla dom där jobbiga första dagarna ännu en gång till. Vill jag verkligen det? Även om det just nu känns mycket bättre att röka en, endaste cigg istället för att må så pissigt dåligt!
Många tycker att dom första dagarna är dom allra jobbigaste. En del kan till och med bli rejält deprimerade
Men för mig var de tvärt om. Första veckorna gick så smidigt att jag nästan trodde jag drömde! Men sen kom smällen... Satan i gatan vad röksugen jag blev!!! Men då bet jag ihop. I efterhand hade jag önskat att jag hade den där listan som visade svart på vitt att detta faktiskt var mitt beslut, och inget annat.

Vilket leder mig in på Nr 2: Att alltid tänka - Jag vill inte!
Börjar man tänka att man inte får blir allt bara värre. Kroppen vill ha allt man inte FÅR tusen gånger mer än hjärnan säger. Men kroppen är faktiskt ganska lättlurad. Testa!
För det är ju faktiskt så : Jag får ju faktiskt, om jag verkligen vill. Tänk på det!

Nr 3: Som kanske borde vara lika högt som Nr1: Den riktar sig mer till anhöriga och vänner. Ställ upp! stötta och trösta. För det är inte roligt och lätt. Och det är svårt att förstå om man aldrig har varit i samma situation. Men man behöver och kan kanske inte förstå, bara acceptera!
Några uppmuntrande ord och kramar kan räcka långt. Och kanske en liten överraskning för att visa uppskattning för den resa man faktiskt gör. Kanske vara lite mer tolerant än vanligt? Ja, ialla fall hjälpa till så mycket man bara kan. Säg ofta hur duktig personen i fråga är, och mena det! För med stöd går det i alla fall lite lättare.

Vet inte hur mycket jag ska skriva idag, blir lite väl långt kanske... Men lite till tänkte jag ta i alla fall.

Nr 4. Räkna pengar. Räkna ut vad man gör av med på cigg eller snus varje månad och sätt de i perspektiv till annat. Vad du skulle kunna och vilja göra för dom pengarna istället. Där kan man hitta lite motivation. Eller så får man bara ångest och går ut å röker istället
;-).

Nr 5. Sluta inte med pauserna! Rökare tar sig oftare friheten att smita iväg och ta en paus. Och många accepterar det på ett helt annat vis än om en icke-rökare "bara smiter iväg"
Att i stressiga situationer ta en cigg har jag alltid tyckt varit de bästa som fanns! Och det var det nog också, men det var nog inte ciggen som lugnade nerverna, utan pausen på fem minuter som gjorde att jag fick tänka på nått annat och bara komma bort en stund.

Det var allt för den här gången. Vet att jag glömt men det kan inte hjälpas. Får ta det en annan gång istället. Men förhoppningsvis kanske någon som läser kan plocka nått härifrån till sin egen verklighet? Men kom ihåg att detta är mina tankar och saker som Jag tycker är bra! Alla är vi olika.
Nä, nu är det dags för käk här så:

Kram så länge!