Ensamma igen

Då var det lugnt i huset igen. Mor och far var nyss och hämtade Raija. Hon blev såklart jublande glad, men märkte nog att nått lurt var på gång och sökte sig till tryggheten vid Håkans ben. Hon är nämligen inte det minsta förtjust i att åka bil. Men med lite bråkande satt hon i bilen och nu är dom hemma i Järbo igen. Tror hon är rätt nöjd över att få vara där och få ligga i soffan igen istället för på golvet :-)
Målningen blev inte klar i helgen som vi hoppats på *suck* men det är iaf inte alls mycket kvar nu. Och jag hoppas verkligen att vi blir klar innan torsdag.

För på torsdag börjar det Äntligen!! Då startar livet på allvar igen efter några månader i koma. Hockeyn är ju en mycket stor del av våra liv så det ska bli så jäkla roligt och skönt att få komma igång igen! Vi startar direkt med resa till Timrå på torsdag och så jäkla kul att vi i stort sätt har full buss redan nu. Det var verkligen mer än vad man vågat hoppas på. Men på torsdag kl 15 sitter man på bussen mot premiären.
Truppen i år är jäkligt intressant. Tror faktiskt inte att det ska behöva bli nån nagelbitande streckstrids historia i år, men det är ju ganska lätt att säga nu :-)
Nyförvärven ser vassa ut och juniorerna som kommit upp är mycket lovande och har sett strålande ut på försäsongen. Jag hoppas verkligen att dom får spela mycket i år. Magen har redan börjat pirra!!

Nån invägning tänker jag inte syssla med den närmaste tiden. Efter två veckors semester har jag lite att jobba bort först innan jag kan börja rapportera igen :-)
Matten har jag gett mig på igen också. Har bara öppnat böckerna och börjat repetera lite grann än. Men så fort målningen är över, känns det som att jag måste ägna en timme om dagen, minst! För att klara av de där eländet! ;-)
Nä nu börjar det lukta mat här, så jag ska väl ta och avsluta här!

Hej så länge...